psykunge

Yes. Tre dagar utan att fingrarna har åkt ner i halsen. Tre dagar utan hetsätning och spyor. Kändes visserligen som att jag åt lite för mycket kakor i lördags kväll, men jag försökte inte göra mig av med dem för det. Ibland måste det få bli lite för mycket. Ja. Jag vet. Men jag tycker ändå inte om känslan av "för mycket". Vad det nu är egentligen...

Det lutar åt att kunna bli fler kräk-fria dagar. Om mindre än två timmar ska jag träffa kompisar på stan för att äta lunch. Innan dess ska jag duscha och göra mig i ordning. Ingen tid kvar för hetsätning innan dess. Frukosten var normal och har behållts. Det blir inga spyor idag i alla fall. Imorgon jobbar jag. Onsdag så har jag nog inte huset för mig själv... Det dröjer nog ett tag innan jag har det igen. Känns både bra och dåligt. Jag vill att det mest ska kännas bra. Och det gör det nog. Egentligen.

Sedan är ju frågan hur pass hållbart det här är. Ska jag bara kunna hålla mig undan från hetsätning när det finns andra människor runt omkring mig? När jag vet att jag inte kommer att kunna spy obemärkt efteråt? Hur hållbart är det i längden? Jag menar, jag kanske kommer att bo själv om ett år.. Eller så bor jag tillsammans med Honom. Det vill jag hellre. Jag tror att jag skulle må bra av det. Och jag skulle definitivt tycka om att få träffa honom varje dag. Men vi får se.. Det finns inga garantier för att han fortfarande vill ha mig om ett år, även om jag tror att hans känslor också är äkta. Time will tell, I suppose..