psykunge

FAN. "Vågade" inte äta lunch, av rädsla för att det skulle bli "för mycket". Men så kom jag att tänka på morgonens överblivna kakor. Ännu en omgång spya idag. Hur kan en människa vara så här misslyckad? Jag känner mig nästan som en parodi. Fast jag vet inte riktigt på vad.

Varje gång tänker jag "det här är sista gången". "Efter det här så ska jag ta tag i mig själv". Sedan gör jag ingenting. Förutom att hålla mig borta från mat i åtminstone ett par timmar. Det är ju så där lagom produktivt. För sedan kommer suget igen. Kanske inte förrän dagen efter. Men det kommer.

Jag tror inte att jag blir av med suget direkt om jag börjar äta normalt. Frukost, lunch, kvällsmat och ett eller två mellanmål. Kommer jag aldrig mer att bli sugen på choklad och kakor då? Tyvärr fungerar det nog inte så. Varför har då så många "normala" människor sockersug? Nej, att äta "normalt" är nog en del i en lösning, men det är inte hela lösningen. Måste lära mig att hantera suget. Och visst, det har jag tänkt förut. Men vad har jag egentligen gjort för att komma någonstans? Jag faller ju varje gång. Det kan jag inte fortsätta med.

Så... Vad ska man göra när tankarna på godis, chips, kakor och pizza kommer? Inte tänka "Ja, i enorma mängder och så fingrarna ner i halsen sen!" Inatt hade jag en mardröm om att mina tänder, som alltid varit rätt så fina, började lossna. Det kan jag använda mig av. Kanske går det att angripa suget med rationalitet?

Argument.

*Kräkningar förstör tänderna
*Kräkningar gör att man förstör halsen (och får ont i den)
*Spya luktar skit ( = jag börjar lukta skit. Dessutom börjar toaletten lukta så att man måste rengöra den)
*Risken är att någon kommer att komma på mig. Vare sig de ser soporna, hör mig eller ser spår på toaletten. Tänk så gör Han det när han är här? Vad ska jag säga då?
*Hetsätningsmat kostar. Dagens pris var 112 kr. Om jag ska lägga så mycket pengar varje dag framöver så kommer jag göra av med alla pengar jag tjänar på att jobba. Och att använda pengar från föräldrarna? Stöld. Så oerhört fult.
*Är kakorna verkligen så goda egentligen? Översöta. Äcklar de inte? Egentligen?a
*Om jag är rädd för att äta något och behålla det: En normal macka med ett normalt pålägg innehåller troligen färre kalorier än de kakrester som är kvar i min mage nu. Man kan aldrig kräkas upp allt. Antagligen behåller jag MINST 500 kcal varje gång. Kanske 1000, om jag äter väldigt mycket.

Fler argument? (Hjälp mig gärna med det här, ni eventuella läsare som följer mina idiotiska handlingar)

*I längden kommer min kropp att skadas mycket. I längden.. Kommer det hjälpa i stunden att tänka på långsiktiga konsekvenser? Kanske...
*Ångest. Tänk på hur det känns att hänga där med huvudet över toalettstolen. Tänk på paniken när maten inte riktigt vill komma upp. Choklad stannar gärna kvar i magen. Borde inte ätas. Blir av med långtifrån allt.
*Huvudvärk. Två dagar nu. Inte bra. Rubbad vätskebalans och allt det där.
*Han. Vad är viktigast? Kärlek eller socker? Tänk på honom istället.
*Gör annat. Okej, känner jag ett sug? Lämna huset - utan plånbok. Undvik möjligheter att hetsäta.
*Ät annat. En frukt. En macka. Inget enormt. Något jag kan behålla. Ät inte i köket, där det är lätt att gå och ta något mer. Ta hellre med mackan upp på rummet.

Okej. Det får räcka för tillfället. Ska tänka igenom det här. Försöka att komma på fler argument. Försöka övertyga mig själv om att läsa igenom listan när suget kommer. Om jag har en dator tillgänglig, det vill säga. Kanske, kanske, kanske kan det hjälpa. Jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det. För just nu känns det mest som att jag håller på att falla i bitar.