psykunge

Dålig dag igår fram tills kvällen, då Han kom. Gjorde mig av med både frukost och lunch. Det var första gången på länge som det blev två gånger på en dag. Inte bra. Inte bra alls. Åt ordentligt av kvällsmaten i alla fall. Behöll den. Kändes bra.

Vaknade för en liten stund sedan. Borde gå ner och äta frukost. Ensam hemma. Jag har ätit frukost alla andra morgonar som jag har varit ensam hemma det senaste halvåret. Varför skulle jag inte göra det idag? För att magen är plattare nu, efter några dåliga ätardagar, än vad den brukar vara? För att jag har lagt på mig ett par kilo de senaste två månaderna med studentfester och sommarfester och sådant som egentligen är mysigt men skapar ångest hos sådana som mig?

Sådana som mig. Bulimiker. Tittar på ordet. Ja, numera uppfyller jag kritierierna för den diagnosen istället. Var och lånade ett par böcker om bulimi på biblioteket igår. Läste igenom en av dem. Saker om att föra matdagbok och äta frukost varje dag. Kanske hjälper. Kanske inte. Borde prova. Vet inte om jag kommer att göra det. Det där med frukost har jag ju kunnat. Gröt. Havregryns- eller risgrynsgröt. Ganska nyttigt. Inte späckat med kalorier.

Åh, dessa förbannade kalorier. Började räkna dem för ett par år sedan och nu kan jag inte sluta. Siffrorna bor i mitt huvud. Det hjälper ju inte att man har bra sifferminne heller. Är en frukost på 5-600 kcal för mycket om man äta en vettig lunch och sedan ha folk över på middag ikväll? Risk att man överskriver 2000? Borde man iväg och träna i så fall? Och känner jag för att träna idag? Det känns ju oftast bra efteråt, men... Jag är egentligen lat av mig. Fan.

Nej. Nu ska jag sluta hålla på så här. Det är löjligt. Jag har ätit frukost varje dag i snart ett år. Frivilligt. Varför inte idag? För att jag har börjat sjunka allt djupare? Det är ingen ursäkt. Det är en anledning till att försöka kravla sig upp ur sitt egengrävda hål. Med början nu. Mot köket.

Antar jag...