psykunge

Börjar känna mig som en trasig cd-skiva. "Jag ska, jag ska, jag ska... Screw it. Hets. Spy. Jag ska. Jag ska..." Ännu en morgon av misslyckande. Cyklade till affären så fort de öppnat. Var där några minuter över sju. Färdig paj, färdig pizza, godis. In med de två förstnämnda i ugnen så fort jag kom hem. Allt var i mig efter mindre än en timme. Och så bar det av mot toaletten. Känner mig... Tom. Jag behöver nog någon att prata med. Men vem? Mamma är på andra sidan jorden. Honom... Jag vill inte skrämma bort Honom. Även om jag tror att han faktiskt älskar mig. Jag vill inte testa det. Inte än. Helst aldrig. Ringa någon hjälplinje? Nja.. Jag vet inte. De känner ju inte mig. Vad skulle de säga? Vad skulle jag säga? Gråta i telefonen inför någon helt främmande människa? Skulle kännas olustigt... Å andra sidan skulle de aldrig få veta att det var jag. På så vis skulle jag slippa en del av skammen. Men jag vet ändå inte...

Vet inte vad jag ska göra av resten av dagen. Funderar på att sticka iväg och träna. Frågan är bara om det är konstruktivt eller destruktivt. Jag vet inte. Det känns som att jag vet så lite nuförtiden. Det ska bli skönt när föräldrarna är hemma igen. Då kommer det bli mycket färre tillfällen till hets och spya. Som om det hjälper mig idag. Kanske ska slöglo på någon film...

Det känns som att jag borde träna. Det är ett tecken på att jag borde låta bli. Å andra sidan så var det en vecka sedan sist. Träna en gång i veckan är på intet sätt orimligt. Men jag vet inte. Får se...